... Här hemma. Det finns absolut inget roligt alls att berätta här hemifrån. Redan i måndags sjuknade maken in och blev sängliggandes. Han är inte bra än men idag är i alla fall första dagen som han har tagit sig upp ur sängen på riktigt. Nu går tvättmaskinen igen. Jag blev sjuk i onsdags när jag precis lagt sista handen vid den nya rapport vi skulle skicka in till departmentet. Jag har varit sängliggandes sen dess men idag känns det i alla fall lite bättre. Det är influensa vi fått med värk i kroppen, feber, hosta och snuva. Vi har hostat så vi fått träningsvärk i magen båda två. Tur i oturen att vi är idrottsintresserade! Skidåkning i OS piggar alltid upp! De första dagarna var det dessutom svenska rallyt på värmlandsradion som roade maken och jag höll god min. Vi har i alla fall haft god support, både Kristina och Elin har lagat närande middagar. I går slog tom Kristina till och bakade både semlor och vanliga bullar parallellt med middagsmaten. Fantastiskt! Vi har också fått en matleverans av "Tommys matkasse" så nu står vi oss ett tag.
Blir nog dessvärre några dagar till här hemma, rösten måste komma tillbaka och febern ge vika helt.
Blev ett inte fullt så dystert blogginlägg som jag först befarade. Jag kan konstatera att jag är lyckligt lottad, ingen allvarlig sjukdom och familj runtomkring till mitt och makens stöd.
En gammal bild på utsikten från vårt köksfönster får illustrera detta inlägg. Maken var förresten ute och matade fåglarna även när han var som sjukast!
