Allt är Sissela Kyles fel!

Jag har analyserat vad som startade mitt intresse för gammalt porslin och glas. Det var förra hösten det bröt ut när vi tog hand om en del av min sambos föräldrars alla tillhörigheter. Det kändes så hemskt att slänga sådant som var av bra kvalitet. Bra saker borde kunna användas på nytt, saker med en historia, minnen efter nära och kära och hemmet som det var.

Sen funderade jag mer än tidigare på all miljöpåverkan som uppkommit när sakerna tillverkades. Det blev också väldigt påtagligt, när jag började lära mig mer om sakerna, att bruksföremålen som tillverkades på femtio-, sextio- och sjuttiotalen nästan uteslutande kom från svenska fabriker. Nuförtiden är de kanske möjligen designade i Sverige och har ett svenskklingande märke men är tillverkade någon helt annanstans.

Jag började helt enkelt gilla gamla saker mer och mer.

Sen höll Sissela Kyle en monolog på förra årets klimatforum och det blev droppen ;) Hon berättade då för oss alla  i miljö-och klimatsvängen att keramik det måste nog vara det mest miljöfarliga av alla material eftersom det, enligt henne, inte finns någonstans där man kan lämna sitt keramikavfall.  Hon jämförde keramiken med kärnavfall ;)

Så jag började samla på fina gamla saker för att skydda vår miljö från ytterligare keramikavfall;) jag passade samtidigt på att skydda miljön från ytterligare glas, porslin och plastavfall när jag ändå satte i gång.

På bilderna :Dansk salladiär i teak, grön frökapselvas, Gunilla krukor från upsala ekeby, uppläggningsfat lotus från Gustavsberg, kylex tillbringare, vas ue ingrid atterberg, fat grå band, fuga glasskål, reffla skål arthur percy mm.