I dag satsade vi på att vandra lite i trakterna kring Brösarp. Första stopp var i närheten av Carl Pipers slott Christinehof. Vi parkerade vid alunbruket där ett av Sveriges och Danmarks mest lönsamma industriföretag (under 1700 talet) bedrevs från1600-talet- 1920. Jag läste om hur utvinningen gick till och det var minsann ingen lek för de stackars arbetarna. De var livegna. Deras arbetsdag började med obligatorisk bön kl 4.00 därefter arbete mellan kl 5 och 8 en timmes rast och sen arbete igen mellan kl 9-12 följt av en timmes rast och därefter arbete mellan kl 13 och 18 (under vinterhalvåret). På sommaren slutade man kl.19 istället. Pengarna man fick i lön gick bara att använda inom bruket, ingen annanstans. Man blev straffad om man rymde. Undrar om inte den nu levande ättlingen (Carl Piper) till den som startade alltihopa (Christina Piper) känner lite historisk skuld till alla arbetarna som byggde upp hans förmögenhet. Det är kanske en av förklaringarna till hur hans livsfilosofi har utvecklats och att han brukar kallas den röde greven. Han har förresten gjort en bragd på senare tid när han såg till att stoppa utvinningen av skiffergas i Skåne!
Efter vandringen vid bruket åkte vi till Brösarps gästgiveri och åt lunch. Sen åkte vi till andra änden av Verkeåns naturreservat, där ån mynnar ut i havet. Stället ligger vid Ravlunda skjutfält och kallas Haväng. Där ligger också en Skånegård där STF bedriver vandrarhem (Skepparpsgården). Där bodde vi en gång när barnen var små. Då fattade vi inte att Verkeån var så fin och att det faktiskt fanns chans att se både Kungsfiskare och Strömstare runt ån. Men det lyckades vi inte med i dag. Vi gick en liten vandring vid ån och upp bland backarna. Det är verkligen ett fascinerande landskap här i Brösarp. Finns inget liknande någon annanstans i Sverige. Här har även flera filmer spelats in. "Bombi Bitt och jag" såklart eftersom boken utspelar sig i trakten men också den berömda filmen "Paus i Bregottfabriken".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar