Det blev en tjugotredje gång!

I dag var det återigen dags för Stockholm marathon. Maken har hittills avverkat tjugotvå lopp i en svit och nu var det alltså dags för lopp nr tjugotre. Ögonproblemen som dök upp förra helgen såg dock ut att sätta käppar i hjulet. Skulle det bli något lopp? Eftersom den unga ögonläkare som vi träffade förra helgen tyckte det var viktigt att kunna springa fick maken en extratid i fredags morse för att kolla upp att allt var ok. Vilken service! Efter besöket i går åkte vi förresten till Eskilstuna för att få ordning på vattnet där och hämta lite auktionsvinster. Men idag var det alltså dags för marathon. Jag spenderade dagen med att promenera från KTH till Vasaparken och tillbaka igen. Gick faktiskt en dryg mil medan maken sprang fyra mil. Det blev ett slitsamt lopp för maken och jag fick hjärtat i halsgropen när det inte kom upp någon tid för honom vid 30 km. Hade han månne brutit loppet? Sen kom det en tid för 35km och jag kunde andas ut. Några bilder från dagen:

Spänd inför loppet:

Maken i grått med vit keps i mitten av bilden:

Här hängde jag en del av tiden:

Gårdagens auktionsinköp, tallrikar av modell Dorothy: